sofialindfors

Det metsa inför DEN STORA DAGEN är nu fixat, förutom en hel del småsaker som bara verkar bli fler hela tiden....

Det blir visserligen så när man är sin egen toastmaster, så jag får ju liksom skylla mig själv men jag tyckte det kändes onödigt med "inhyrd" sådan.. Jag vet ju vad jag vill ha, så det borde ju bli bäst om jag sköter det hela själv? Haha, nä så paranoid är jag väl inte.. Jag skulle självklart vilja ha en massa roligheter och bus på mitt bröllop, men i och med de flesta av gästerna är av den äldre sorten och relativt "orörliga" tror jag det skulle bli jobbigt om folk kände sig tvingade till saker... Därför blir det bara några få "lekar" och då kändes det onödigt att ha en toastmaster..

Brudbukett är för övrigt fixad, och mat såklart.. Tårta - check! Fotograf - check! Möte med prästen - check! 

Jaa, jag tror faktiskt att allt är checkat, även placeringskort, tipsrunda osv... Oh, så skönt! Nu får bröllopsdagen komma tycker jag!

 

Annars då? Det går ganska trögt på viktfronten, har visserligen gått ner till 80,5 kg nu men skulle självklart vilja komma under 80 strecket.. Jag tycker ju att jag tränar hårt, och äter bra men det händer knappt något... Vissa veckor går jag till och med upp några hekto, och då får man må dåligt för det.. Ja, men jag vet ju att det är sådär.. Man hamnar i svackor ibland, men det är jobbigt när det händer.. 

Jag tänkte även på det här om dagen; att jag mår betydligt sämre (psykiskt) nu när jag väger mindre än förut. När jagvar som störst mådde jag bra (såklart inte fysiskt). Jag åt på som vanligt, behövde inte bry mig om att träna nånting, satt bara inne framför tv:n och vräkte i mig en massa godsaker. Jag hade ju även pojkvän, och han älskade ju mig som den jag var - varför skulle jag då gå ner i vikt för?

Nu är det en massa "måsten" - räkna kalorier, träna (extra mycket om man ätit mer), inte äta det man vill äta.. Man mår uselt om man märker att man gått ner 1 kg, åker till stan för att handla kläder och man ser fortfarande ut som en upstoppad korv i den där snygga klänningen man vill köpa.. 

Tur då att jag har min underbara son, och förstående blivande make.. Jag är ju nöjd med livet, men måste helt klart jobba på mitt självförtroende.. Det som tränger på just nu är lite ångest inför bröllopet, jag vill ju se bra ut i klänningen och JAG vill vara dagens höjdpunkt.. Huvudsaken ändå är att jag får en trevlig dag, med människor som jag tycker om och som uppskattar mig som den jag är..självf

 

Nu måste jag kila.. :)