sofialindfors

Denna gråa tisdag har inte alls bestått av någon inredning som jag trodde, eftersom strömmen först ska dras.

Jag och Vilgot har istället varit ute på långpromenad, och beställt fotokalender och julkort på nätet vilket säkert hade gått smärtfritt om inte datahel**tet hackat upp sig igen och slutat fungera. Nu är det alltså andra gången våran nya dator tjorvar sig, så det blir nog retur på den. Man orkar faktiskt inte lägga ner en massa dyrbar tid på en dator som efter cirka en vecka börjar krångla, håller på att starta om sig flera gånger, och försöka systemåterställa sig för att tillslut ge upp. Nä, man kanske skulle säga upp all kontakt med det tekniska, och börja leva som på stenåldern? Tänk så mindre stressade alla skulle bli, fast samtidigt hade det tagit en otrolig tid för oss att komma in till malå etc.. Nja, den ideén kasserar vi nog...

 

I övrigt har vi en ganska lugn tisdag, Vilgot kör för tillfället runt i huset och pratar på för fullt. Han har även börjat ta sig fram riktigt bra på egen hand nu, och för en timme sen hittade jag honom "simmandes" under bordet. Det går väldigt fort också, antar att det är nu man måste börja flytta på saker som är placerat vid golvhöjd. 

Jag passade även på att rensa ur medicinskåpet imorse, eftersom min kära son skulle stiga upp kl 5 och jag då fick väldigt mycket tid över. Jag upptäckte att det var ganska fullt av sånt som vi inte använder, och främst en hel del antibiotika och allergimediciner som läkare har proppat i mig under de senaste åren. Jag har nämligen haft en jobbig hosta i 5 år, som många doktorer trott varit astma men nu när jag låg på BB i våras försvann alla besvär. Det kan ha varit för all penicillin som de tryckte i mig då, men det var hursomhelst väldigt befriande att bli av med det! 

 

Infogar även lite bilder, eftersom kameran nu går varm här hemma när man har något värdefullt att fota..

Jag blev väldigt förvånad igår, när Johan kom hem från jobbet och hade köpt med sig en hel del godsaker. Visst, han är även han en riktig godisråtta men håller sig oftast ifrån att köpa hem, framförallt om jag ber honom att göra det. Igår gav jag honom inga direktiv om att köpa godis, och det måste ju ha gjort honom extra sugen på något konstigt vis. 

Jag klarar av mer och mer att avstå från köpandet av godsaker, men finns det hemma då är det kört! Så nu har jag lite dåligt samvete idag, vilket jag diskuterade igårkväll länge och väl med mig själv om. Jag vet att jag mår dåligt dagen efter jag har vräkt i mig, men igår tyckte jag tydligen att det var okej. Ja, jag känner mig helt klart som en alkoholist fast åt godis och chipshållet.  

Å andra sidan kom jag fram till att en dag i veckan är okej, om man jämför med hur det kunde se ut för 2 år sen. Då var det godis och chips varje dag och inte i lagoma mängder heller, nej då VRÄKTE jag verkligen i mig, nästan så att jag nådde spynivån. Då blev det cirka 4 chipspåsar, minst en STOR godispåse, glass och fikabröd på helgerna, plus då en massa godmat såklart; Tacogratäng, pizza, potatisgratäng och mycket mer.. 

Alltså har jag absolut blivit bättre, och fått en klart förbättrad självdiciplin, fast är det väl helg behöver man ju inte vräka i sig heller. Sen är faktiskt morötter och gurka med dip sååå mycket godare än chips med dip. Jag har kommit fram till att det är dipsmaken jag vill åt, och då är grönsaker ett mycket fräschare alternativ, helt klart!

 

Jag kan ju fortsätta med att berömma mig själv lite också, nedvärderingar är inte nyttigt i för stor mängd!

Sen alla mina gravidkilon försvann har jag gått ner 11 kg! Inte allt för dåligt tycker jag, men jag ska inte ropa hej än eftersom det är en ganska lång bit kvar. Jag trivs iallafall betydligt mycket bättre med mig själv nu, och att gå på stan efter nya kläder har blivit mycket roligare! Jag har storlek L nu, och jag passar faktiskt helt okej i det mesta jag provar, så otroligt skoj! Så det är bara att fortsätta! Just keep swimming ;)

 

Jag måste även få tillägga att livet känns så otroligt mycket mer värt nu sen Vilgot kom in i bilden, vem vill inte kunna leka med sina barn utan att orken ska tryta? Diabetes känns inte heller som ett alternativ, nej jag vill vara frisk och orka finnas där för min familj hela livet ut!

 

Vilgot blev förkyld igen för någon vecka sen, och då förstod jag att även jag skulle drabbas eftersom mitt immunförsvar inte är att räkna med längre. Så jag började att äta echinacea, ett växtbaserat läkemedel som ska lindra och motverka förkylning. Jag tog det även vid förra förkylningen, då jag dock var förkyld ganska länge med det värsta var över efter en dag. Denna gången började jag med tabletterna just innan förkylningen bröt ut, och jag var småförkyld ungefär 2 dagar, visst är jag fortfarande lite snuvig och hostig, men inte alls som det brukar vara.

Det är verkligen ett läkemedel att rekommendera! 

 

Usch, att försöka gå ner i vikt är så jobbigt!! Ena dagen går det jättebra, inga sug alls och man är så stolt över sig själv. Nästa dag kan vara helt tvärtom, man går och småäter hela tiden och håller på att gå i taket av hunger. Idag är en sådan dag, förutom att jag faktiskt hållt mig från att småäta, vilket blev ännu viktigare sen jag tjuvställde mig på vågen imorse och insåg att jag gått upp 3 hekto.. Alltså jag vet, det låter som ingenting men för mig rasade världen ihop för ett ögonblick. Jag som tycks ha varit så duktig den senaste tiden, eftersom jag har skärpt mig ordentligt nu. Det  är så frustrerande!

Men, det är bara att bita ihop och komma igen! Fast det är svårt när godissuget sätter in, och hungern tränger sig på. Jag måste verkligen försöka hitta något bra/nyttigt mellanmål (förutom frukt, som blir dyrt i längden).  

Ikväll ska vi dessutom på tårtkalas eftersom svärfar fyller år, så det blir svårt att motstå. En liiiten bit kan jag väl få unna mig? ^^

 

Nä, nu ska jag göra middag åt karln som snart står i farstun.

 

Lägger in en bild på min älskade Vilgot som blir 6 månader idag, hipp hurra!

 

 

Såna här dagar när man inte direkt har något att göra är de farligaste. Jag går och rotar i skafferi, frys och kyls konstant och letar efter nånting att tugga på. Det är därför det är så bra att bo några mil från närmaste affär, eftersom det inte går att "tvärköra" och handla lite gott.. 

Sen hjälper det ju också om man har en sambo som kan hålla sig borta från godsaker, och Johan är ju visserligen ganska duktig men igår brast det även för honom. Han handlade med sig lite varor på vägen hem från jobbet, och av en "slump" fick jag syn på kvittot. Krispiga chokladkulor hade han fått med sig.. Som tur var kunde jag hålla mig någorlunda, så jag vräkte bara i mig 5, 6 stycken, men ändå... 

 

Nä, nu jag ska gå och smaska i mig den tredje mandarinen för idag, och sen sova en stund medans lilleman ändå blundar..

Att ta det där första steget med att gå ner i vikt, är egentligen ganska enkelt.. Man lägger upp en plan på hur man ska äta, och börjar träna lite. Varje vecka går man ner något kilo och man är jättelycklig! Tills man får tillbaka det förbaskade godissuget igen. En godis gör väl ingenting? En liten glass på 200 kcal är väl inget som förstör? Meeen, har man väl börjat igen, då är det kört.. Jag och Johan var så otroligt duktiga i 2 månader, åt inget godis eller chips på helgerna. Jag stod till och med emot fikabröd på bjudningar ibland, men för ett par veckor sedan tog det stopp. Kom på mig själv att jag ätit godis varje dag i förra veckan, trots att det inte var i mängder så är det en otroligt ful ovana. Det är väl inte konstigt att jag stannat upp i vikten??! 

 

Jag har funderat, och tycker att man borde sätta en åldersgräns på godis, eller iallafall chipspåsar. Jag vill inte att mina barn ska handla upp vecko eller månadspengen bara på godis! Visst ska man ha en dag i veckan då godis är tillåtet, men då kan vi föräldrar handla det så får barnen spara sina pengar till något de verkligen vill ha och kanske behöver.. Blir så lätt att man hamnar i ett sockerberoende och har du redan som barn börjat bli överviktig, är det nästintill omöjligt att bryta det sen.. 

 

Varje gång jag är på affären går jag till godishyllan, och tar oftast upp en marabou chokladkaka i handen. "hmm, vad gott det hade varit med choklad, men är det verkligen värt det?" Chokladen tar ju fort slut, och sen står man där och har vräkt i sig minst 500 kcal i onödan..

Egentligen behöver vi väl inte ens svälja godiset, man kanske skulle stoppa den i munnen, smaska på den en stund och sen spotta ut?