sofialindfors

Det metsa inför DEN STORA DAGEN är nu fixat, förutom en hel del småsaker som bara verkar bli fler hela tiden....

Det blir visserligen så när man är sin egen toastmaster, så jag får ju liksom skylla mig själv men jag tyckte det kändes onödigt med "inhyrd" sådan.. Jag vet ju vad jag vill ha, så det borde ju bli bäst om jag sköter det hela själv? Haha, nä så paranoid är jag väl inte.. Jag skulle självklart vilja ha en massa roligheter och bus på mitt bröllop, men i och med de flesta av gästerna är av den äldre sorten och relativt "orörliga" tror jag det skulle bli jobbigt om folk kände sig tvingade till saker... Därför blir det bara några få "lekar" och då kändes det onödigt att ha en toastmaster..

Brudbukett är för övrigt fixad, och mat såklart.. Tårta - check! Fotograf - check! Möte med prästen - check! 

Jaa, jag tror faktiskt att allt är checkat, även placeringskort, tipsrunda osv... Oh, så skönt! Nu får bröllopsdagen komma tycker jag!

 

Annars då? Det går ganska trögt på viktfronten, har visserligen gått ner till 80,5 kg nu men skulle självklart vilja komma under 80 strecket.. Jag tycker ju att jag tränar hårt, och äter bra men det händer knappt något... Vissa veckor går jag till och med upp några hekto, och då får man må dåligt för det.. Ja, men jag vet ju att det är sådär.. Man hamnar i svackor ibland, men det är jobbigt när det händer.. 

Jag tänkte även på det här om dagen; att jag mår betydligt sämre (psykiskt) nu när jag väger mindre än förut. När jagvar som störst mådde jag bra (såklart inte fysiskt). Jag åt på som vanligt, behövde inte bry mig om att träna nånting, satt bara inne framför tv:n och vräkte i mig en massa godsaker. Jag hade ju även pojkvän, och han älskade ju mig som den jag var - varför skulle jag då gå ner i vikt för?

Nu är det en massa "måsten" - räkna kalorier, träna (extra mycket om man ätit mer), inte äta det man vill äta.. Man mår uselt om man märker att man gått ner 1 kg, åker till stan för att handla kläder och man ser fortfarande ut som en upstoppad korv i den där snygga klänningen man vill köpa.. 

Tur då att jag har min underbara son, och förstående blivande make.. Jag är ju nöjd med livet, men måste helt klart jobba på mitt självförtroende.. Det som tränger på just nu är lite ångest inför bröllopet, jag vill ju se bra ut i klänningen och JAG vill vara dagens höjdpunkt.. Huvudsaken ändå är att jag får en trevlig dag, med människor som jag tycker om och som uppskattar mig som den jag är..självf

 

Nu måste jag kila.. :)

Idag den 9onde april, var det exakt 2år sedan jag och Johan hittade till varandras hjärtan. Under den tiden har vi hunnit bo med varann i lägenhet, även flyttat ihop i hus, renoverat snart hela huset, fått världens finaste son, och köpt ett nytt hus... Man kan väl kanske säga att vi är ganska effektiva.. På flyttsidan hoppas jag verkligen det blir lugnt efter att vi gjort i ordning i Malå och flyttat in där. Sedan vill jag inte flytta något mer! 

För övrigt är det full rulle här hemma, ja inte just för tillfället då Vilgot ligger och sussar vilket han verkligen behöver nu när han har börjat gå mer och mer.. Igår kväll fick han ett ryck och gick nästan konstant, mellan möbler, mellan jag och Johan och fick även för sig att klättra upp på fåtöljen vi har i tvrummet. Så nu får mamma och pappa vara oroliga ett tag. (rättare sagt hela livet)

Förra veckan hände en liten insident i badrummet då lilleman skulle bada. Jag hade som vanligt vridit igång vattnet, och la slangen i baljan för att fylla den. Sen gick jag ut ur rummet för att göra något i vardagsrummet. Efter några minuter hör jag en väldigt glad liten kille från badrummet som tjuter av glädje. När jag då kommer in står slangen bokstavligt upp och sprutar runt i hela rummet, det har därför blivit en rejäl sjö på golvet där lilleman sitter och plaskar och pratar för fullt.. Det var bara att lägga en hel hög med handdukar på golvet och sen göra ett nytt försök, fast då höll jag själv i slangen.

 

Idag kommer mina kära föräldrar och hälsar på, så jag ska passa på att småstäda lite nu medan pojken sover. Jag har även precis slagit in en liten symbolisk present till Johan, inget märkvärdigt men det är väl ändå tanken som räknas!?

Imorse kände jag nog både jag och Vilgot att vi var urtråkade här hemma, så vi tog gamle seaten och begav oss till Bjurträsk, Norsjö där höggravida Malin och hennes familj har sin boning. Åh, jag kan inte ljuga och säga att jag inte blev en aning gravidsugen igen. Det ser ju så otroligt mysigt ut med stormagen, men samtidigt hoppar jag gärna över halsbrännan, den dåliga konditionen, foglossningar med mera.. Fast nog saknar man allt de mysiga sparkarna där inne ifrån magen... :) 

Vi blev varandes i Bjur några timmar, och det märktes verkligen på lilleman att han stortrivdes bland alla för han, okända leksaker.

 

Måste ju även lägga in en liten skrytbild, på denna fina sak :)

 

Så var veckans minst inspirerande dag här igen, vilket betyder att det är hela 5 dagar kvar till helg. Jag har ju visserligen "helg"hela veckorna, men det är givetvis så mycket roligare när Johan är hemma på dagarna och vi kan umgås hela familjen..

Jag har förresten varit och lämnat in Vilgots dagisansökan, och det är tänkt att han ska börja den 2 maj, då jag börjar att jobba igen.Det ska bli spännande att se vart vi blir placerade. Eftersom jag är och hämtar dagisbarnen till barntimmen via jobbet, så har jag ett hum om var jag helst skulle vilja ha lilleman, men jag antar att vi glatt får nöja oss med det vi får.. Förra året ska ju tydligen ha varit ett baby-boom-år i malå kommun, så det är bara att hålla tummarna för att det finns plats för alla barn. 

 

Annars är det som lugnt och skönt här hemma, julen är bortstökad sen ett tag tillbaka, vilket jag anser är väldigt skönt och nu får gärna våren/sommaren komma smygandes. 

Lilleman pinnar på för fullt i huset, och för några dagar sen klättrade han upp för hela trappan helt för egen maskin, med en orolig mamma i hälarna så klart men det gick väldigt bra och fort.. Han säger nu även 3 ord, "papp papp" "mamm mamm"  och"hej", ibland samtidigt som han höjer ena armen i luften.. Han har även lärt sig att "fladdra med läpparna" med hjälp av fingrarna, som låter hur gulligt som helst! Det enda problemet som vi har just nu är somnbristen, vilket beror på en liten kille som vaknar mitt i natten och inte vill soma om. Vi har haft som (o)vana att lägga honom i våran säng då han vaknat, men nu försöker jag avvänja honom vi det eftersom vi inte känns ha en nog stor säng för 3. Dessutom tycker jag att det är lika bra att kämpa med honom medan jag fortfarande är mammaledig, och inte behöver så mycket sömn... 

 

För mig går det faktiskt framåt, då jag tappat kilona som kom över mig kring jul/nyår. Nu är det bara 8 kvar innan målvikten, och det känns ju inte så farligt ändå. Det gäller bara att komma igång på riktigt med träningen, vilket i och för sig är svårt när man har småbarn som tar upp den mesta tiden, som egentligen också är ganska bra eftersom man inte hinner med småätandet om dagarna..

 

Jag lägger in lite bilder, eftersom kameran snart sprängs...

 

Häromkvällen hittade jag mina kära sambo på övervåningen i full gång med att fylla usb-minnet i bilen med ett gäng låtar. Jag förstod att det mestadels var rockabilly som fördes över, så jag bad honom att även lägga dit några låtar som är lite mer i min smak. Nu har vi ju faktiskt levt ihop i snart 2 år, så jag tycker att han borde lärt känna min musiksmak vid det här laget. Ja iallafall, så fick jag köra seat idag där vi har usb-minnet, och jag började bläddra bland rockabilly- och hillbylåtarna....

Tills jag äntligen hittade något som lät annorlunda, ja då hade Johan slängt in 3 Bryan Adams låtar mitt i allt bland alla hans låtar, som att han tänkte "Ah, jag slänger in lite Bryan Adams så blir hon nog nöjd, alla tjejer lyssnar väl på honom"! Hrrrrm!... Inget ont mot Adams, men han spelar verkligen inte min typ av musik. Jag lyssnar visserligen på det mesta, och hans summer of 69 har väl alla någon gång diggat, men njaa, han är lite för smörig för min smak.. Och jag tycker absolut att Johan kunde lagt in något annat, som han vet att jag tycker om.. Jag menar, det är många låtar som han vet att vi båda tycker om som han har på datorn där uppe, jag har dessutom aldrig lyssnat på Bryan Adams när Johan varit närvarande.. Haha, jag fårväl ge igen vid något tillfälle! 

 

Ja, det var dagens i landsproblem (inlandsproblem). Nu till något lite vardagligare och mindre spännande för er att läsa kanske. Jag och Johan har fixat ett nyårslöfte, som vi visserligen har hunnit bryta 3 gånger sen i tisdags, men jag tycker ändå att det är bra att ha något att sträva mot. Godisförbud, och minskat intag av läsk, fikabröd och annat gott. Förhoppningsvis kan jag gå ner de onödiga pluskilona som ramlade på mig under jul/nyår. Mitt mål är åtminstone att nå 75kg innan sommaren, men vi får väl se. En ny bikini till årens sommardopp hade inte varit helt fel.. 

Ska därför sätta in lite bilder från helgen.. 

 

Vår lilla klätterapa <3

 

Idag har julkänslan verkligen satt sig i mig. Jag har nämligen slagit på stort och gått med i kyrkokören, för att få lite egentid med något jag tycker är kul. Eftersom det är första advent idag var kören med och sjöng i kyrkan, tillsammans med barntimmebarnen vilket var otroligt mysigt! Just det här med att få vara med och sjunga julsånger i en stor lokal med fin akustik, mycket trevligt folk och ljus som brinner.

Vid kyrkkaffet fick jag dessutom höra att jag ser amerikansk ut, en väldigt ovanlig komplimang måste jag säga men jag tog det givetvist positivt. Sen blev det lite skitsnack med mina arbetskollegor, vilket verkligen är behövligt någon gång då och då, och slippa prata "bebisspråk" hela tiden vilket såklart även det har sin charm ibland. 

 

När jag kom hem möttes jag av två trötta pojkar, varav åtminstone en av dem blev glad över att se mig igen. 

Det blev en tidig middag eftersom jag var helt utsvulten, och passade på att lyxa till det med taco, muuums! Man måste ju få unna sig nånting gott ibland (eller ungefär varannan dag).

Nu har jag en lilleman som kryper omkring i sitt rum och dregglar på golvet, jag undrar om det möjligtvis är någon tand på gång? Det får tiden utvisa. Han har även lärt sig att sätta sig upp själv nu, han är duktig min lilla ängel!

 

Jag lägger upp lite bilduppdatering, eftersom det var hela 2 dagar sen jag skrev sist! Fy på mig.. :)

Alltså tjusnigngen med att bo såhär "ute på vischan" måste ju bland annat vara sådana här underbara dagar, med snö på backen,sol på himlen och några få minusgrader. På min långpromenad imorse träffade jag på två ekorrar som dansade över vägen, två hästar som stod och funderade, en massa kor och så upptäckte jag även en hel del spår som hare och älg. Jag bor faktiskt inte helt ute i ensamheten heller, eftersom jag nämligen gick förbi hela 4 vägskyltar under min promenad på ca 1 timme fram och tillbaka. Det ni! 

Jag måste dock erkänna att jag inte är helt nöjd med den nya, begagnade barnvagnen vi köpte, när vår gamla blev offer för en liten vovve. Det är en Teutonia, och vi var på barnens hus och kollade på en sådan innan vi bestämde oss. Den såg väldigt bra ut, med fyra hjul varav de främre är svängbara vilket fick mig att tro att den skulle vara stabilare än den 3 hjuliga vi redan hade. Jag hade tyvärr fel, alltså den fungerar superbra i städer där det knappt finns någon snö, men här på storvägen är den inte lika stabil. Snön åker in i däcken, eftersom de främre är ganska små,och ibland får den inget grepp och bara glider iväg.. Tur iallafall att vi har en plogbil som plogar regelbundet, men dock bara mitt på vägen.. Hur som helst så har vi en barnvagn som är hel, och det är ju huvudsaken!

 

Nu ska jag och lilleman ta oss en tur med Seaten och hämta ut ett paket, som innehåller min julutstyrsel, jippie!

 

Jag drömde inatt att jag fått cancer, och hade bara några få dagar kvar att leva. Obehaget fann sig i min dröm direkt, vad ska jag hitta på min sista dagar i livet? När jag vaknade minns jag inte vad jag bestämde mig för att göra i drömmen, men eftersom jag kände mig lugn och harmonisk när jag steg upp så antar jag att mina sista timmar spenderades på ett bra sätt.

När jag sedan bläddrade igenom mammas hemmets journal som kom i brevlådan idag, stannade mina ögon på ett reportage om en kvinna vars liv inte hade blivit som hon tänkt sig. Hon hade nämligen fått diagnosen skelettcancer, och hennes dagar var nu räknade. Även hon såg, trots sin diagnos väldigt harmonisk ut. Hon verkade inte alls rädd för döden, men visst funderar hon över den ibland, samtidigt som hon försöker kämpa vidare för att få leva ett tag till.

 

Man ska passa på att leva när man har chansen. Det kan vara lätt för mig att säga som än så länge inte fått någon dödsdom, men jag är ganska säker på att de flesta som får besked om att de är döende börjar fantisera om vad de skulle vilja hinna innan de dör, och några kanske blir deprimerade över vad de missat i livet. 

 

Man ska inte ta livet för givet, det kan ta slut innan det ens har börjat på riktigt. Därför har jag nu hittat en perfekt text för nästa tatuering...

 

"Memento vivere"