sofialindfors

Nu har lilleman kommit på hur man gör startställningen till krypandet, men fortfarande kommer han bara bakåt och blir då jättesur! Han vet åtminstone på ett ungefär hur han ska göra, så det är bara att kämpa på, men man märker att han har ärvt både mitt och Johans dåliga tålamod. Stackarn..

 

Denna snöiga vinterdag har för övrigt faktiskt gått riktigt fort, vi har inte hunnit göra så mycket. Det blev en promenad i snöyran, och lite bus med vovven. Nu sover lilleman och jag passar på att göra några lådor fiskpuré vilket blir första gången han äter fisk, så det blir spännande. Eftersom både jag och karln är fiskälskare gissar jag att det blir en hit även för Vilgot, men det återstår att se.

 

Nu tillbaka till spisen!

 

 

Usch, att försöka gå ner i vikt är så jobbigt!! Ena dagen går det jättebra, inga sug alls och man är så stolt över sig själv. Nästa dag kan vara helt tvärtom, man går och småäter hela tiden och håller på att gå i taket av hunger. Idag är en sådan dag, förutom att jag faktiskt hållt mig från att småäta, vilket blev ännu viktigare sen jag tjuvställde mig på vågen imorse och insåg att jag gått upp 3 hekto.. Alltså jag vet, det låter som ingenting men för mig rasade världen ihop för ett ögonblick. Jag som tycks ha varit så duktig den senaste tiden, eftersom jag har skärpt mig ordentligt nu. Det  är så frustrerande!

Men, det är bara att bita ihop och komma igen! Fast det är svårt när godissuget sätter in, och hungern tränger sig på. Jag måste verkligen försöka hitta något bra/nyttigt mellanmål (förutom frukt, som blir dyrt i längden).  

Ikväll ska vi dessutom på tårtkalas eftersom svärfar fyller år, så det blir svårt att motstå. En liiiten bit kan jag väl få unna mig? ^^

 

Nä, nu ska jag göra middag åt karln som snart står i farstun.

 

Lägger in en bild på min älskade Vilgot som blir 6 månader idag, hipp hurra!

 

 

Åh, nu börjar julen att sakta smyga sig in. Igår bakade jag och svärmor banankaka med kanel och ingefära, idag blev det griljerad skinka, och sen pollygrottor vilket visserligen inte är så mycket jul men smaskens ändå!

Jag har redan hunnit vräka i mig 2 grottor, så då blir det ett extra träningspass ikväll. 

För övrigt har vi en ganska lugn dag här i Storhult. Johan är ute i garaget som vanligt, och Vilgot ligger och sussar. Jag passar därför på att ha en liten Sofia stund, med ljuv musik och bakning, och lite bloggande såklart. 

Nu ska bakverken in i påsar och sen ner i frysen, så vi har när det kommer någon vänlig själ och hälsar på, hoppas kan man ju!

 

Jag skänker givetvis flera tankar till anhöriga och de drabbade i olyckan i Malå centrum igår. Det är fruktansvärt halkigt under den fina snön på vägen nu, så man måste vara försiktig! 

Alltså, usch att barn ska behöva vara inblandade i olyckor, de har ju ändå ett helt liv kvar att leva! Jag förstår inte varför allt måste vara så orättvist vissa gånger, fy! Jag måste erkänna att jag hade väldigt svårt för att gå i säng igår, helst när jag fick höra att en ung pojke mist livet, och att några bara var 10 år!

Jag som jobbar med barn i den åldern vet hur underbara och glada de är, livet leker och det mesta känns enkelt och problemfritt. Tycker det är fruktansvärt att barn ska behöva utsättas för olyckor eller annat hemskt i över huvud taget. Usch... 

Jag och Johan satt och pratade om olyckan ganska länge igår kväll, och båda var vi överens om att vi aldrig vill ha samtalet om att vårt barn har skadats eller ännu värre.. :S Kan verkligen inte föreställa mig hur det skulle kännas.

 

Jag måste också erkänna att det kändes väldigt jobbigt att veta att alla på jobbet hade fullt upp med att hjälpa anhöriga och andra som ville prata eller ha någon att krama om, också sitter jag här ute i skogen till ingen hjälp alls. Jag ville verkligen in till malå och hälpa till, men de på jobbet sa att det inte behövdes.. Jag kunde ändå inte släppa det.. Jag ska iallafall försöka hålla mig hemma idag, och åka in imorgon då förhoppningsvis det mesta lugnat ner sig.. 

 

Nu ska jag försöka slappna av och griljera lite skinka istället. Det är härligt med lite julkänsla.

Jag har faktiskt slagit på stort, genom att gå och klippa lugg! Har länge funderat på det, men när Loreen blev så poppis med sin lugg dog intresset. Idag när jag stod hemma framför spegeln och skulle sätta upp luggen blev jag dock less för sista gången! Jag måste spraya tonvis med hårspray för att inga fjun ska sticka upp, och vid många tillfällen får jag göra om uppsättningen 3, 4 gånger innan jag blir nöjd.

Nu är det iallafall sluttjaffsat med håret, vilket är fruktansvärt skönt! Jag kan ta i håret hur mycket jag vill, utan att vara rädd för att förstöra frisyren.

Det ska bara bli så otroligt spännande att se hur Johan reagerar, det är inte ens säkert han märker något.. Vi får se..

Jag och lilleman är för övrigt på visit hemma i Vindeln ett par dagar, vilket är jätteskönt! Härligt att bli lite uppassad, och att det finns någon som kan ta hand om Vilgot när jag gör annat. Sköönt :)

Imorgon blir det Umeå och lite onyttig shopping, även Biltema för att göra karln nöjd. Han skickade nämligen med en inköpslista, på en massa saker som jag inte har en aning om vad det är.. Tur att pappa följer med..

Nu blir det sängen, och försöka få i sig lite skönhetssömn inför stadsresan imorgon.

 

Go natt!

Medan jag gick in på bloggen för att skriva hör jag kissen smacka på något, som låter väldigt gott. Ja, då har han ju hittat ytterligare en napp som han ligger och tuggar på. Han har sammanlagt tuggat sönder 10 tuttar, vilket blir ca 300 kr, plus några pipar på nappflaskan. Förstår inte nöjet i det, men det gör tydligen kissen..

Idag har jag och Vilgot gått en sväng med barnvagnen i det underbara vädret. Lilleman var jättetrött och somnade direkt. Jag hann under tiden upptäcka några renar som var ute och roade sig i snön, och flera skoterspår, som någon skoterentusiast som uppenbarligen inte kunde bärga sig till vintern hade kört upp.

 

När vi kom hem möttes vi av Johan som höll på att mixtra med traktorerna. Han har gjort om hytten och lite andra saker till den gula traktorn, som skulle på. Sen hade han lite bekymmer att ta sig in i garaget, men med lite sågning och borrning gick det tillslut vägen.

 

Nu har lillman precis fått i sig lite gröt och mammas kyckling/potatis puré med grönsaker, så nu blir det bus en stund innan jag ska börja med middagen.

 

Idag har kokats pureér av två olika sorter, eftersom jag ändå hade en hel del tid över medans Johan bytte fönster på övervåningen. Det blev blåbär/mango puré och Kyckling/potatis/grönsaks puré, vilket faktiskt blev suveränt gott!

Även Vilgot verkade gilla maträtterna, och det är ju huvudsaken.

Nu är iallafall fönstrena ditsatta där uppe, så nu är det bara några brädor som ska dit sen är det färdigt för att göra klart storrummet. Hoppas bara att vi hinner allt nu i vinter, så jag snart får börja inhandla saker åt Vilgots rum.

 

Jag måste bara få tillägga att jag införskaffat i en ny vinterjacka, i storlek M! Det ni ;) Jag är väldigt stolt över mig själv, det var ju år och dar sen jag kunde ha såna små storlekar. Känns väldigt bra!

 

Nu blir det tvmys och lite bus med lilleman före läggdags.

 

Idag har min och Vilgots dag spenderats i Norsjö tillsammans med min arbetskollega och hennes lilla sötnos. Har givetvis shoppat litegrann och ätit underbart god mat på cafeét. Är väldigt stolt över mig själv som lyckades stå emot alla godsaker som erbjudes på stället vi åt. Kompenserar det istället nu med godis och fikabröd, inte det bästa kanske, men det får räcka för i helgen.. 

Ikväll har vi en lugn hemmakväll, och Vilgot har gått och lagt sig helt slut efter all lek i Norsjö idag. Han har för övrigt börjat öppna luckan till vedspisen nu, så nu är den tejpad med silvertejp. Jag hörde igår när jag var på toa att det lät i spisen, och när jag kom in stod en lycklig liten gosse i gåstolen med handen full av sot. Därför kom silvertejpen till användning..

 

Imorgon blir det fönsterbyte här hemma, vi har bara 3 kvar så sen kan vi fokusera på att göra klart övervåningen. Det ska bli skönt att få iordning allt sen, och få välja tapeter och inredning till Vilgots nya rum..Till sommarn har vi förhoppningsvis klart allt i huset..

 

Nu blir det film, och sen en någorlunda tidig kväll.

Go natt!

Såna här dagar när man inte direkt har något att göra är de farligaste. Jag går och rotar i skafferi, frys och kyls konstant och letar efter nånting att tugga på. Det är därför det är så bra att bo några mil från närmaste affär, eftersom det inte går att "tvärköra" och handla lite gott.. 

Sen hjälper det ju också om man har en sambo som kan hålla sig borta från godsaker, och Johan är ju visserligen ganska duktig men igår brast det även för honom. Han handlade med sig lite varor på vägen hem från jobbet, och av en "slump" fick jag syn på kvittot. Krispiga chokladkulor hade han fått med sig.. Som tur var kunde jag hålla mig någorlunda, så jag vräkte bara i mig 5, 6 stycken, men ändå... 

 

Nä, nu jag ska gå och smaska i mig den tredje mandarinen för idag, och sen sova en stund medans lilleman ändå blundar..

Åhh, fick ellos katalogen idag och blev ju såklart sugen på en massa saker! Alltså det är inte bra att öppna dessa kataloger, egentligen ska man bara kasta iväg dem på en gång.. Det gjorde jag som sagt inte idag, och jag fastnade speciellt för en superfin klänning! Jag har bara bekymmer med att bestämma vilken färg, röd eller svart? Visst, svart är en ganska tråkig färg (som tydligen inte ens är en färg egentligen), men det passar ju till allt! 

Rött hade ju passat jättebra till jul, fast har man en svart klänning kan man ju alltid ta på sig röda tights till det? Åhh, det är så svårt att välja. Vi människor sätter oss i allt för många valmöjlighetsknipor, det är väl lika bra att det bara finns en att välja på, då blir det ju inte så svårt.. 

Jaja, jag får diskutera det med min sambo, eller var är det jag skriver?! Det är ju knappast lönt! Haha, ja jag får ta och ringa någon av mina kära väninnor senare och höra med dem istället.. 

 

I övrigt sitter jag och väntar på att Johan ska dyka upp, men han jobbar ju kvar som vanligt så det kan ta ett tag.

Jag har iallafall satt igång potatisen, och snart ska fisklådan in i ugnen. Kan knappt bärga mig, håller på att förgås av hunger.. Det är tur att alla go´saker är uppätna, så jag kan åtminstone inte gå och småäta på något onyttigt.. 

 

 

Nu är jag på gång med att köpa julklappar! Har väl i och för sig bara köpt en, åt Vilgot såklart men jag hade tänkt ägna denna dag åt att kika lite på vad nätet har att erbjuda. Den svåraste i år är min kära sambo, som redan har allt! Förra året köpte jag honom en verktygsvagn att ha i garaget, och till födelsedagspresent fick han presentkort på Biltema för att kunna köpa sig några instatser till vagnen. I övrigt är hela huset, garaget, carporten och förråden fyllda med saker som han egentligen inte behöver men som finns ändå.. Så nu har jag idétorka.. 

Har funderat på en riktig skoteroverall, men då har han ett lynx set med jacka och byxor som han inte vill sluta använda.. Motorsåg har han inte, men då är ju en fin sån så fruktansvärd dyr.. Något som han alltid behöver är ju grejer till alla sina bilar som han äger, men då är jag inte riktigt kapabel för att köpa sånt, och presentkort känns så opersonligt?

Ja, det är inte lätt.. Och sen så är der ju mina svärföräldrar. De har ju också allt de behöver och mer därtill, samma gäller väl i och för sig mina föräldrar också, men åt dem lyckas jag alltid hitta något bra. (som de å andra sidan inte brukar använda, men ändå)

 

Nä, nu ångrar jag mig. Ska nog inte ägna hela dagen åt datorsittande, måste ju ta mig ut en sväng i det fina vädret också.. Sol på himlen och frost i marken. Så otroligt fint höstväder! Jag får ta på Vilgot hans nya overall och gå en bit med barnvagnen. Det får nog bli vägen ner till älven tror jag, synd bara att det ska vara så långt..

 

Ikväll har faktiskt jag och min kära sambo tagit fram och dammat av guitar herot. Johan stod inte ut med mitt tjat så tillslut gick han med på att spela "bara en omgång", och nu verkar han helt såld. Det enda jobbiga för honom är att är bättre, men det är något han får leva med! :)

Just nu är det grötpaus för Vilgot, och sen hopp i säng för honom.

Denna söndag har bjudit på en hel del snöblandat regn, och jag och lilleman har varit i Malå (som vanligt) och införskaffat oss lite mat och kattsand. Har även passat på att städa och plocka undan lite onödigt jox, "förstår inte varför det blir stökigt fortare när man har barn"? Konstigt.. 

Vi såg förresten en otroligt rolig och bra film igår, "min låtsas fru" med Jennifer Aniston och Adam Sandler. Han blir kär i en tjej vilken tror att han är gift, efter att ha hittat en vigselring i hans jackficka. Adam övertalar därför Jennifer att vara hans låtsasfru som han håller på att skilja sig ifrån. Allt urartar och de åker till Hawai med Jennifers barn, där det händer en massa roliga saker.. Jättebra film, en typisk Sofiafilm :)

 

Nu ska det spelas "Seven nation army" innan det blir sängdags..

Ikväll är det godis och film som gäller för vår lilla familj. Det känns som evigheter sen i myste i soffan alla tre, så nu var det på tiden! Har även varit en sväng till svärfars idag, och vräkt i oss lite go´fika så nu måste jag träna extra mycke ikväll :)

 

Idag har jag tagit det lugnt, och rodat igenom en hel del bilder på den externa hårddisken. Hittade faktiskt väldigt många roliga gamla bilder och videoklipp. Synd bara att kameran man ägde då hade så dålig kvalitet.. 

Johan har varit ute och städat upp inför vintern, tagit bort all överblivet virke till huset osv.. Tur jag har en duktig karl.

 

Nu blir det mera tvmys innan den här familjen går och lägger sig.

Natti!

 

 

Nu äntligen är vår lille sötnos frisk, så nu är han samma gamla vanliga gladskit igen! Han sitter och pratar och skrattar för sig själv i sin matstol medans han tuggar på allt han kommer över.. Han fick även smaka lite mosad äpple idag, som han såg lite skeptisk mot i början men sen smaskade han på för fullt.. 

 

Idag var tredje dagen i rad jag och Vilgot var inne på jobbet och hälsade på. Jag måste erkänna att jag blir för rastlös av och sitta hemma hela dagarna, hade säkert gått bra om jag haft någon att umgås med här ute i skogen, men det är som dött.. Så idag blev en sång- och musikdag med Malin och Anyali; väldigt trevligt! :)

 

Nu ska vi snart iväg på middag i Adak, så bäst att gå och fixa till sig lite..

Var inne på mina gamla bilder på datorn igår, och råkade se ett foto av mig från 2010. Alltså, jag hade ingen aning om att det fått gå så långt! Fy, vad hemskt!

 

Har man väl börjat med tatueringar är det svårt att sluta. Nu var det ju ändå 2 år sen jag gjorde min senaste tatto, så nu vill jag ha en ny. Har alltid velat ha en på ovansidan av handen, men det blir nog lite väl synligt för min del, så det lutar mest troligt mot handleden istället.

Motiv då? Har länge funderat på en till ros eftersom jag älskar rosor, men det blir kanske för tjatigt? Det andra motivet jag länge har tänkt på är en fjäder. Kan ju vara passande när jag har en duva på axeln.. Vi får väl se vad det blir, och framförallt när det blir. Nu när man är mammaledig ekar det ju oftast i plånboken så...

 

För övrigt har vi en mysig hemmakväll ikväll. Det här är enda dagen i veckan som Johan inte jobbar över, så då måste vi passa på att mysa.. Jag ska nog tvinga honom att se en romantisk komedi med mig också :)

 

 

Nu har Vilgot äntligen hittat en bra sömnrytm, till skillnad från tidigare då han skulle göra morgon kl halv 4.

Nu är det 8 som gäller, vilket gillas av hans mamma! Däremot det här med att gå i säng verkar han inte alls tycka om. Det är förstås mycket roligare att vara vaken, "man kan ju faktiskt missa något då man sover".. Igår kväll blev klockan 23 innan han somnade, och då efter många om och men. Jaja, man får trösta sig med att det kunnat vara värre..

Idag ska vi brumma till Malå för mammafika på Dungers, vilket alltid brukar vara skoj! Är bara så otroligt svårt att motstå från allt detta smaskiga fikabröd de har att erbjuda. Man kan väl få unna sig något gott ibland, men det går ju faktiskt att hoppa över colan och ta ett glas vatten istället.

Innan fikat tänkte jag även svänga förbi mitt kära jobb en sväng, jag jobbade ju hela förra veckan och kan inte motstå att vara därifrån.. Det är så skönt med ett jobb man trivs med! 

 

Måste förresten meddela något skoj; var tvungen att väga mig imorse och nu är jag äntligen på rätt väg igen! Har gått ner ytterligare ett kilo på ca en vecka, så nu ska jag försöka skärpa mig och gå ner ännu mer! 

Såna resultat gör att man får tillbaka energin!

 

Nu blir det morgonfika och dusch innan det bär av till Malå :)

 

Tisdagen har sprungit iväg och nu är det redan dags att gå och lägga sig.

Äppelkakan blev otroligt god, vilket jag i och för sig hade hoppats och trott. Annars brukar inte äppelpaj osv vara min grej, men denna rekomenderas varmt till alla baksugna. 

Gjorde en vanlig bakdeg på mjöl, jäst och mjölk. Tillsatte socker, äggula, salt och kardemumma, och sedan fick det jäsa under bakduk. Under tiden gjorde jag en fyllning på smör, socker, kardemumma och hackad mörk choklad. Kokade även upp 2 dl marsankräm att ha i kakan.

Plattade sen ut degen i långpanna, och tryckte i fyllningen + några äpplebitar.

Supergott!

 

Till middag fick jag hjärnsläpp, men hade en älgfärs att utgå ifrån. Trots att vi ofta äter köttfärs till middag, så blir man aldrig less! Det finns ju så otroligt mycket mumsigt att tillaga av färs, och idag blev det vitlöksrisotto.. :)

Fick äta själv idag också, eftersom Johan blev kvar på jobbet och kommer bli det även torsdag och fredag, vilken underbar tur att jag har Vilgot att umgås med!

 

Vilgot har precis ätit sin kvällsgröt, och nu ska vi hoppa i säng. Jag vet att det blev en aning sent idag, och jag hade faktiskt lagt lilleman för 2 timmar sen men han vaknade efter ca 10 min och var jättepigg. Men nu ska vi sova, så god natt!

 

Medans äppelkaksdegen jäser och Vilgot sover tänkte jag passa på att berätta om Vilgots förlossning, som inte alls blev som vi hade tänkt oss!

 

Vilgot var beräknad den 26e april i år, och på grund av mitt höga blodtryck bestämde de på BB att jag skulle bli igångsatt om lilleman inte var ute på utsatt datum. 

Jag mådde egentligen otroligt bra under min graviditet, förutom halsbränna och dålig kondition, men bara några dagar innan beräknad födsel fick jag en hel del småvärkar och stickningar nere i magen. Trodde såklart att lilleman var på väg ut, och gick och hoppades hela tiden, men inget hände. Så den 26e april hade jag tid hos barnmorskan, och åkte dit, med en liten förhoppning om att värkarna kanske skulle starta på vägen dit. Men nej, jag mådde helt okej hos barnmorskan, och hon tog kissprov och blodtryck. Jag såg på henne att hon inte riktigt tyckte att allt stämde, och vi satte oss ner för att prata.

Blodtrycket var högt, låg på 168/109 och jag hade 2 + i urinen vilket ledde till att hon skickade oss till BB i Lycksele. Efter en snabb lunch på Frasses begav vi oss till Lycksele, och jag började föreställa mig hur allt skulle bli. "Vi kanske har en liten bebis hos oss redan ikväll" sa jag till Johan, som började se lite orolig ut.

När vi kommit fram på BB gjordes en CTG och blodtrycket kollades åter en gång. Jag fick även en slang i vänster hans vid behov av snabb medicinering. 

Blodtrycket förändrades ingenting under dagen, och man var orolig för att det skulle vara havandeskapsförgiftning. Barnmorskorna proppade i mig 4 st trandate (blodtrycksmedicin) på kvällen, efter att vi tillslut fått ett rum på avdelningen.

 

Den 27e april vaknade jag med en känsla av förväntan och lite nervositet, trodde verkligen att det var dagen då vår lilla älskling skulle titta fram. Barnmorskan kom in och tog ett blodtryck, jag fick en trandate och sen segade sig timmarna fram. När läkare och barnmorskor byttes av kl 10 kom de nya in och presenterade sig. De visste inte riktigt hur de skulle göra med mig, men vi skulle inte behöva åka hem igen vilket var en enorm lättnad.

De skulle mest troligt vänta med igångsättning, eftersom naturligt helt klart är bäst. Så hela dagen gick åt att vänta, kolla blodtryck och CTG, väldigt frustrerande och långtråkigt.

 

Den 28e blev dagen då de började med igångsättning. Vid det här laget var vi väldigt less både jag och Johan, och han konstaterade att han aldrig tidigare läst så många tidningar på en gång. Jag tror att jag hann läsa ut 4 allt om historia tidningar + en 91:an på 2 dagar.

Kl 9 på lördagsmorgonen får jag en livmoderuppmjuknande tablett och värkarna drar igång efter ca 2 timmar.

Eftersom sammandragningarna och värkarna blir allt kraftigare bestäms det att ingen fler tablett behövs under dagen, och nu tror vi verkligen att det snart börjar bli dags. Jag får smärtstillande, och har en väldigt hjälpsam pojkvän som masserar och masserar i princip hela kvällen. Även slemmproppen släpper på kvällssidan och jag blir överlycklig!

 

Söndagen den 29e har alla värkar i princip försvunnit, och jag får en till tablett för igångsättning. Ultraljud kollas, och bebisen ligger precis som han ska.

Mitt på dagen får jag huvudvärk, och börjar först att svettas som en gris. Efter några minuter förvandlas värmesvallningar till frossa istället, och jag tror att jag ska frysa ihjäl! Jag skakar okontrollerat, och Johan lägger på mig en filt som knappt hjälper. Barnmorskan kommer in och frågar hur det är. Frossan har nu avtagit något, men jag är otroligt hungrig. Lunch var tyvärr inte något att tänka på, eftersom de ev. börjat planera ett kejsarsnitt.

Hjärtljudet på lilleman ser helt okej ut, och barnmorskorna lägger nu upp en ny strategi, i form av värkförstärkande dropp som verkligen gör rätt för sitt namn! 

Värkarna ökar, och jag har verkligen ohyggligt ont men jag öppnas ingenting! Sen börjar barnmorskorna att prata om epidural, som jag sagt att jag helst vill vara utan, men övertalas eftersom det är behövligt utifall det skulle bli ett snitt. 

Narkosläkarna kommer förbi på aftonen, och ska sätta epiduralen på mig. Jag är redan skräckslagen, och blir bara mer förtvivlad när det visar sig att han med nålen är dansk! "Åh nej," tänker jag. Hur ska det här gå?

Jag fick som tur var hålla i både den underbara barnmorskan och Johan så hårt jag bara kunde, medans dansken stack mig. Det gick faktiskt förvånadsvärt bra, och jag är väldigt nöjd när de sedan sätter igång epiduralen. 

Kring 22 tiden avslutas droppen på grund av mina hemska smärtor i ryggen, och jag får äntligen gå till sängs. Slutsatsen av denna dag är mycket smärta för ingenting!

 

På måndagmorgonen vaknar jag 04.30 och mår jättedåligt. Både jag och lilleman har hög puls, och jag har även fått hög feber.

Droppen sätt igång igen kl 06 och värkarna sätter igång, men såklart händer det ingenting där nere. Jag börjar frysa och skaka igen, och Johan sitter och stryker förtvivlat på mig.

Dosen på droppen förhöjs under förmiddage utan resultat, och kl 12.00 besäms att det blir ett kejsarsnitt.

Både jag och Johan blir otroligt lättade när beskedet kommer, äntligen ska vi bli föräldrar! Jag får kateter och läggs i en "sjukhussäng", och kl 12.40 åker vi ner till operation.

Där nere får Johan ta på sig "jättetjusiga" gröna skyddskläder, och jag kan inte hålla mig för skratt. Det var verkligen synd att han inte tog med sig dem hem.

Jag skjutsas in i rummet bredvid operationssalen, och de lyfter över mig till en annan säng. Jag mår fortfarande pyton, och börjar frysa och skaka inne på operationen. De lägger därför över mig en värmefilt som jag inte tycker hjälper ett dugg, och de sticker in en slang även på höger hand. Epiduralen är nu i full gång, och känseln från midjan och neråt försvinner allt eftersom. 

Klockan 13.15 påbörjas operationen och efter ca 5 minuter känner jag ett tryck och hör sedan ett svagt babyskrik. 13.21 kommer lille Vilgot till världen och jag får se honom en snabbis innan barnmorskan tar med sig Vilgot och Johan ut ur operationssalen. Barnmorskan kommer in igen och meddelar att jag fått en pojke på 3850 gram och 51 cm lång. 

Jag opereras färdigt och förs sen till IVA för att piggna till lite, och för att känslan ska komma tillbaka. Där inne i salen låg jag alldeles själv, och tänkte bara på Vilgot. Jag ville ju så gärna träffa och snusa på honom! Efter ca en timme får äntligen Johan och Vilgot komma ner, och jag börjar gråta av lycka. Så underbart fin man kan vara! Lilleman vill inte suga någon mjölk av mig, men ligger gärna och gosar en stund. Kruxet är att jag knappt har någon känsel i armar och händer, så Johan får hjälpa mig att hålla honom.

När klockan är strax efter 18 får vi äntligen komma upp på förlossningsavdelningen igen, där vi har bytt rum till ett större med dusch i.

Jag får äntligen äta min första måltid på över ett dygn, och jag vräker verkligen i mig!

 

 

De kommande dagarna är jobbiga, men jag lyckas gå på toa och duscha nästan helt själv redan morgonen efter operationen. Jag är helt utmattad men väldigt glad att det är över, och att Vilgot mår så bra! 

Jag blir iproppad en massa medicin i form av dropp, sprutor och tabletter för att få bort infektionen jag dragit på mig på måndagmorgonen. Vi stannar därefter 4 dagar till, för att hålla koll på min infektion och kämpa med amningen.

 

Fredagen den 4e maj, 8 dagar efter att vi anlänt på BB fick vi äntligen åka hem med vår nya familjemedlem! Det har aldrig varit så skönt att komma hem förut, vardagen började flyta på med en gång och efter ca 1 vecka kom även amningen igång.

Det är såna här dagar orken rinner ur en. Man behöver bara titta ut genom fönstret så känner man bara "nää, usch så tråkigt". Tur då att jag har en liten kille som får en att piggna till!

Idag verkar Vilgot lite friskare från förkylningen som både jag och lilleman har dragit på oss. Han ligger för tillfället i babygymmet och "studsar" omkring, eftersom han inte riktigt kommit på kryptekniken än, men det är nog inte långt bort. 

Vilgot och kissen har blivit goda vänner. Sotis går till honom lite då och då, slickar honom på pannan och Vilgot passar på att smaka lite på svansen eller öronen. Otroligt sött, men kan inte vara så gott med katthår i munnen?

 

Idag är annars, precis som alltid en ganska lugn och stillsam dag. Har två gigantiska äpplen i fruktskålen som jag funderar på att göra en äppelkaka med marsansås av, om nu Vilgot tillåter det förstås. Det brukar i och för sig räcka med att sätta honom i sin stol och ge honom lite leksaker så är han sysselsatt ett tag.

 

Nä, nu är det någon som börjar bli trött och grinig i babygymmet, ska gå och lägga mig i soffan med honom och mysa en stund. :)

Min älskade sambo jobbar över idag, vilket inte alls är ovanligt. Jag tänkte därför bjuda honom på lite lyxmat trots att det är måndag idag.. Tycker att man borde lyxa till det lite ibland, även på vardagarna. 

Det blir ytterfilé kryddad med piffi, fylld med bacon och en klick färskost med smak av vitlök och örter. Till det serveras hemmagjord pepparsås och kokt potatis, Mmmm, det doftar ljuvligt! Bäst att gå och kolla till filén i ugnen, börjar bli riktigt sugen nu.. 

Att ta det där första steget med att gå ner i vikt, är egentligen ganska enkelt.. Man lägger upp en plan på hur man ska äta, och börjar träna lite. Varje vecka går man ner något kilo och man är jättelycklig! Tills man får tillbaka det förbaskade godissuget igen. En godis gör väl ingenting? En liten glass på 200 kcal är väl inget som förstör? Meeen, har man väl börjat igen, då är det kört.. Jag och Johan var så otroligt duktiga i 2 månader, åt inget godis eller chips på helgerna. Jag stod till och med emot fikabröd på bjudningar ibland, men för ett par veckor sedan tog det stopp. Kom på mig själv att jag ätit godis varje dag i förra veckan, trots att det inte var i mängder så är det en otroligt ful ovana. Det är väl inte konstigt att jag stannat upp i vikten??! 

 

Jag har funderat, och tycker att man borde sätta en åldersgräns på godis, eller iallafall chipspåsar. Jag vill inte att mina barn ska handla upp vecko eller månadspengen bara på godis! Visst ska man ha en dag i veckan då godis är tillåtet, men då kan vi föräldrar handla det så får barnen spara sina pengar till något de verkligen vill ha och kanske behöver.. Blir så lätt att man hamnar i ett sockerberoende och har du redan som barn börjat bli överviktig, är det nästintill omöjligt att bryta det sen.. 

 

Varje gång jag är på affären går jag till godishyllan, och tar oftast upp en marabou chokladkaka i handen. "hmm, vad gott det hade varit med choklad, men är det verkligen värt det?" Chokladen tar ju fort slut, och sen står man där och har vräkt i sig minst 500 kcal i onödan..

Egentligen behöver vi väl inte ens svälja godiset, man kanske skulle stoppa den i munnen, smaska på den en stund och sen spotta ut? 

 

Jag är en sådan person som gärna engagerar mig i saker, men ibland försvinner intresset helt och jag kopplar bort det som fångade min uppmärksamhet så i början.. Detta hände med min kära blogg, som jag startade för lite över ett år sen. Jag skrev några inlägg, och var helt uppe i varv så otroligt skoj det var! Men sen dog intresset.

Nu är jag tillbaka och har fått barn, är alltså mammaledig och därför tidrik på att skriva om mitt förträffliga liv..

 

Mycket har såklart hänt. Födde en underbar son den 30 april i år, vilket känns som en evighet sen. Han har alltså hunnit bli 5 månader i skrivande stund, och har energi som ett sprakande batteri! 

Innan mammatiden trodde jag att jag hade ett hum om hur mammarollen skulle vara, men man förstår inte hur det verkligen är innan man får uppleva det!

 

Jag har även börjat kämpa med min vikt igen. Gick ner 15 kilo innan jag träffade Johan, och sedan drabbades jag av det omtalade "sambosyndromet" åter en gång. Hade fort gått upp 7 kilo igen, och där stod jag när jag fick reda på att jag var gravid. Barnmorskan berättade att det tydligen är en hel del överviktiga mammor som lyckas gå ner 20 kilo när de är gravida. "Jajemen" tänkte jag, lätt som en plätt! Men nja, det var ju inte det. Jag gick upp som de flesta andra, och slutvikten blev 115 kg. Alltså en uppgång på 18 kilo, inte direkt vad jag hade räknat med. 

När Vilgot föddes rasade dock de flesta kilona av mig på en gång, och efter ca 2 veckor stod jag på startvikten, 97 kilo igen. Ganska skönt.. Då stannade det upp, och jag började smaska i mig en massa godsaker, eftersom jag nu tyckte att jag hade blivit så underbart smal! Men ack, jag råkade se mig i spegeln en gång och upptäckte mina "fina" dubbelhakor, och då fick jag nog! Trivs man inte med sig själv, måste man göra något åt det!

Såg ett av alla "gå ner i vikt" program, och då fick jag tillbaka min motivation! 

Det var i början av juli, och min vikt ligger nu på 88 kilo så en nedgång på 9 kilo en så länge, och mer ska det bli!

Det är klart att jag har svackor, och är mitt i en sån nu. Jag har bara gått ner knappt 1 kilo på en månad, och det känns helt klart väldigt deprimerande, men jag ska skärpa mig!

Jag har ju en underbar son nu, som jag vill kunna leka med utan att orken ska tryta. Det är bara att kämpa på, allt går om man vill!