sofialindfors

Idag den 9onde april, var det exakt 2år sedan jag och Johan hittade till varandras hjärtan. Under den tiden har vi hunnit bo med varann i lägenhet, även flyttat ihop i hus, renoverat snart hela huset, fått världens finaste son, och köpt ett nytt hus... Man kan väl kanske säga att vi är ganska effektiva.. På flyttsidan hoppas jag verkligen det blir lugnt efter att vi gjort i ordning i Malå och flyttat in där. Sedan vill jag inte flytta något mer! 

För övrigt är det full rulle här hemma, ja inte just för tillfället då Vilgot ligger och sussar vilket han verkligen behöver nu när han har börjat gå mer och mer.. Igår kväll fick han ett ryck och gick nästan konstant, mellan möbler, mellan jag och Johan och fick även för sig att klättra upp på fåtöljen vi har i tvrummet. Så nu får mamma och pappa vara oroliga ett tag. (rättare sagt hela livet)

Förra veckan hände en liten insident i badrummet då lilleman skulle bada. Jag hade som vanligt vridit igång vattnet, och la slangen i baljan för att fylla den. Sen gick jag ut ur rummet för att göra något i vardagsrummet. Efter några minuter hör jag en väldigt glad liten kille från badrummet som tjuter av glädje. När jag då kommer in står slangen bokstavligt upp och sprutar runt i hela rummet, det har därför blivit en rejäl sjö på golvet där lilleman sitter och plaskar och pratar för fullt.. Det var bara att lägga en hel hög med handdukar på golvet och sen göra ett nytt försök, fast då höll jag själv i slangen.

 

Idag kommer mina kära föräldrar och hälsar på, så jag ska passa på att småstäda lite nu medan pojken sover. Jag har även precis slagit in en liten symbolisk present till Johan, inget märkvärdigt men det är väl ändå tanken som räknas!?

har ju egentligen en hel del att berätta om, men ärligt så orkar jag nog inte skriva allt..

Jag kan ju börja med att vår kära hund nu har mött hundhimlen, eftersom hon har varit konstig och mest trolig sjuk ganska länge och hon verkade bara bli sämre och sämre.. För ca 2 veckor sedan vaknade jag mitt i natten av att hon stod inne i rummet som vi just nu håller på att renovera och gnällde. Jag gick ner för att gå ut med henne, tog i kopplet och ropade på henne men ingen reaktion. Till slut fick jag ner henne, och hon haltade nästan ut, åt en massa snö och gjorde smått sina behov. Hela dagen efter höll hon på sådär, var helt slö, åt ingenting och till och med bajsade i bilen! Så vi bestämde oss förra tisdagen att förkorta hennes lidande, jag är dessutom ganska säker på att hon börjat otrivas väldigt sen Vilgot kom in i bilden.

Det är så klart jobbigt när man måste besluta en sån här sak, speciellt för Johan som haft henne i snart 9 år, men i det här fallet var det nog bäst för alla.. Johan orkade inte vara med när hon tog sina sista andetag, så för att hon skulle slippa vara ensam de sista minuterna av livet satt jag kvar med henne tills hon somnade in. 

 

Jag har inte bara sorgliga nyheter, onsdagen för ca en vecka sen tog vi med oss ett par kompisar från Adak och begav oss till stugan för en massa roligheter! Dagarna som följde bestod utav fiske, solning, grillning och skoteråkning. Vi hade även tänkt dricka lite alkoholhaltiga drycker, äta en hel del godsaker, men det blev inte prio 1 och det mesta åkte med oss hem igen. Det blev 5 kanonhärliga dagar med trevligt sällskap, synd bara att tiden alltid går så fort...

 

Nu har jag en liten kille här som börjar bli otålig. Han har börjat sova 2 timmar i sträck på dagarna nu istället för 2 gånger, så han blir lite fortare trött på kvällarna, men det är ju säkert en vanesak..

Får skriva mer senare.. :) 

borr borr borr...