sofialindfors

Det metsa inför DEN STORA DAGEN är nu fixat, förutom en hel del småsaker som bara verkar bli fler hela tiden....

Det blir visserligen så när man är sin egen toastmaster, så jag får ju liksom skylla mig själv men jag tyckte det kändes onödigt med "inhyrd" sådan.. Jag vet ju vad jag vill ha, så det borde ju bli bäst om jag sköter det hela själv? Haha, nä så paranoid är jag väl inte.. Jag skulle självklart vilja ha en massa roligheter och bus på mitt bröllop, men i och med de flesta av gästerna är av den äldre sorten och relativt "orörliga" tror jag det skulle bli jobbigt om folk kände sig tvingade till saker... Därför blir det bara några få "lekar" och då kändes det onödigt att ha en toastmaster..

Brudbukett är för övrigt fixad, och mat såklart.. Tårta - check! Fotograf - check! Möte med prästen - check! 

Jaa, jag tror faktiskt att allt är checkat, även placeringskort, tipsrunda osv... Oh, så skönt! Nu får bröllopsdagen komma tycker jag!

 

Annars då? Det går ganska trögt på viktfronten, har visserligen gått ner till 80,5 kg nu men skulle självklart vilja komma under 80 strecket.. Jag tycker ju att jag tränar hårt, och äter bra men det händer knappt något... Vissa veckor går jag till och med upp några hekto, och då får man må dåligt för det.. Ja, men jag vet ju att det är sådär.. Man hamnar i svackor ibland, men det är jobbigt när det händer.. 

Jag tänkte även på det här om dagen; att jag mår betydligt sämre (psykiskt) nu när jag väger mindre än förut. När jagvar som störst mådde jag bra (såklart inte fysiskt). Jag åt på som vanligt, behövde inte bry mig om att träna nånting, satt bara inne framför tv:n och vräkte i mig en massa godsaker. Jag hade ju även pojkvän, och han älskade ju mig som den jag var - varför skulle jag då gå ner i vikt för?

Nu är det en massa "måsten" - räkna kalorier, träna (extra mycket om man ätit mer), inte äta det man vill äta.. Man mår uselt om man märker att man gått ner 1 kg, åker till stan för att handla kläder och man ser fortfarande ut som en upstoppad korv i den där snygga klänningen man vill köpa.. 

Tur då att jag har min underbara son, och förstående blivande make.. Jag är ju nöjd med livet, men måste helt klart jobba på mitt självförtroende.. Det som tränger på just nu är lite ångest inför bröllopet, jag vill ju se bra ut i klänningen och JAG vill vara dagens höjdpunkt.. Huvudsaken ändå är att jag får en trevlig dag, med människor som jag tycker om och som uppskattar mig som den jag är..självf

 

Nu måste jag kila.. :)

i helgen som var hade vi vår 2a spelning med bandet, vilket verkade uppskattat... trots att de flesta åhörare var ganska så onyktra.. På lördagen som kommer ska vi spela på ett bröllop, utanför Malå nånstans (hoppas jag slipper köra för jag har ingen aning om vart vi ska). Det är såklart skoj att folk vill lyssna på oss, men jag sa till Johan att vi måste börja säga ifrån oss spelningar nu eftersom vi ska försöka hinna med renoveringen på huset också..

Jag fick förresten även höra i helgen att jag har "världens vackraste röst", vilken är en väldigt tung titel att bära och han som sa det var visserligen en aningen påverkad av alkohol.. Men men, det spelar väl ingen roll?! Jag tar åt mig ändå! ;)

 

Nu börjar bröllopet närma sig med raska steg, och jag har inte bestämt mat, brudbukett eller pratat mer utförligt med prästen än... Jag förstår inte vart all tid har tagit vägen? Aja, jag ska försöka hinna fixa det där nästa vecka någon gång då jag tänkt mig till Vindeln en sväng..

 

Nej, nu måste jag ta mig upp ur soffan och städa litegrann, ifall det skulle dyka upp nå folk imorgon..

 

ja, det var ju ungefär 1 månad sedan jag skrev sist, och jag får faktiskt skylla på tidsbrist. De få gångerna jag har tid att göra något annat än att busa med Vilgot är då han sover, och då har jag inte heller tid att slänga på bloggkluddande.. Jag har faktiskt kommit lite till insikt att den tid jag har för mig själv får gå åt onödiga grejer, typ ligga i soffan och vila eller kanske slänga i mig något att äta.. 

Idag har jag passat på att springa några km, vilket var ganska länge sedan sist. Eftersom jag var "barnfri" nu på morgonen tyckte jag att det var lika bra att göra något nyttigt, det har ju gått väldigt trögt på vikt och träningsfronten nu ett tag. Sen tycker jag att det är så fruktansvärt korkat, eftersom de få fettlager som försvinner från min kropp bara verkar tas från brösten och rumpa/lår där jag knappt har nånting! Jag förstår inte...

Jaja, man ska väl inte förstå sig på allt här i livet... Jag har även börjat smaska i mig betydligt mer gosaker, och nej det är ju inte så smart kanske.. Men o så gott.. 

 

Nä, jag hinner tyvärr inte skriva mer, ska nämligen åka till svärfars och hämta igen min lilla goding. Ska även ev få åka prem.tur i capricen som är tänkt att fungera som bandbil i framtiden..

Hare! 

 

Idag den 9onde april, var det exakt 2år sedan jag och Johan hittade till varandras hjärtan. Under den tiden har vi hunnit bo med varann i lägenhet, även flyttat ihop i hus, renoverat snart hela huset, fått världens finaste son, och köpt ett nytt hus... Man kan väl kanske säga att vi är ganska effektiva.. På flyttsidan hoppas jag verkligen det blir lugnt efter att vi gjort i ordning i Malå och flyttat in där. Sedan vill jag inte flytta något mer! 

För övrigt är det full rulle här hemma, ja inte just för tillfället då Vilgot ligger och sussar vilket han verkligen behöver nu när han har börjat gå mer och mer.. Igår kväll fick han ett ryck och gick nästan konstant, mellan möbler, mellan jag och Johan och fick även för sig att klättra upp på fåtöljen vi har i tvrummet. Så nu får mamma och pappa vara oroliga ett tag. (rättare sagt hela livet)

Förra veckan hände en liten insident i badrummet då lilleman skulle bada. Jag hade som vanligt vridit igång vattnet, och la slangen i baljan för att fylla den. Sen gick jag ut ur rummet för att göra något i vardagsrummet. Efter några minuter hör jag en väldigt glad liten kille från badrummet som tjuter av glädje. När jag då kommer in står slangen bokstavligt upp och sprutar runt i hela rummet, det har därför blivit en rejäl sjö på golvet där lilleman sitter och plaskar och pratar för fullt.. Det var bara att lägga en hel hög med handdukar på golvet och sen göra ett nytt försök, fast då höll jag själv i slangen.

 

Idag kommer mina kära föräldrar och hälsar på, så jag ska passa på att småstäda lite nu medan pojken sover. Jag har även precis slagit in en liten symbolisk present till Johan, inget märkvärdigt men det är väl ändå tanken som räknas!?

har ju egentligen en hel del att berätta om, men ärligt så orkar jag nog inte skriva allt..

Jag kan ju börja med att vår kära hund nu har mött hundhimlen, eftersom hon har varit konstig och mest trolig sjuk ganska länge och hon verkade bara bli sämre och sämre.. För ca 2 veckor sedan vaknade jag mitt i natten av att hon stod inne i rummet som vi just nu håller på att renovera och gnällde. Jag gick ner för att gå ut med henne, tog i kopplet och ropade på henne men ingen reaktion. Till slut fick jag ner henne, och hon haltade nästan ut, åt en massa snö och gjorde smått sina behov. Hela dagen efter höll hon på sådär, var helt slö, åt ingenting och till och med bajsade i bilen! Så vi bestämde oss förra tisdagen att förkorta hennes lidande, jag är dessutom ganska säker på att hon börjat otrivas väldigt sen Vilgot kom in i bilden.

Det är så klart jobbigt när man måste besluta en sån här sak, speciellt för Johan som haft henne i snart 9 år, men i det här fallet var det nog bäst för alla.. Johan orkade inte vara med när hon tog sina sista andetag, så för att hon skulle slippa vara ensam de sista minuterna av livet satt jag kvar med henne tills hon somnade in. 

 

Jag har inte bara sorgliga nyheter, onsdagen för ca en vecka sen tog vi med oss ett par kompisar från Adak och begav oss till stugan för en massa roligheter! Dagarna som följde bestod utav fiske, solning, grillning och skoteråkning. Vi hade även tänkt dricka lite alkoholhaltiga drycker, äta en hel del godsaker, men det blev inte prio 1 och det mesta åkte med oss hem igen. Det blev 5 kanonhärliga dagar med trevligt sällskap, synd bara att tiden alltid går så fort...

 

Nu har jag en liten kille här som börjar bli otålig. Han har börjat sova 2 timmar i sträck på dagarna nu istället för 2 gånger, så han blir lite fortare trött på kvällarna, men det är ju säkert en vanesak..

Får skriva mer senare.. :) 

borr borr borr...

Ja, jag vet... Mitt bloggande har blivit fruktansvärt lidande nu den senaste tiden, men jag måste få skylla på att tiden helt enkelt inte räcker till! Eftersom min käre son växer så det knakar, och så även behovet av att leka och pilla på allting är det liksom fullt upp här hemma. Jag har även börjat inse att jobbet snart knackar på dörren igen, om 1 och en halv månad för att vara mer exakt, vilket faktiskt känns oerhört skönt men så klart väldigt vemodigt samtidigt. Det kommer kännas hårt att behöva lämna bort lilleman åt någon annan som ska ta hand om honom på dagarna, och det är extra frustrerande att tänka på det just nu, eftersom vi fortfarande inte fått någon dagisplats.

Jag har ringt, och ringt, och ringt --- ingen svarar... Jag har även provat på att få kontakt via nätets trådar, vilket inte heller verkar fungera... Men, de ska ju ha skyldighet att ordna ett plats åt oss, annars får vi väl flytta ifrån Malå...

(vilket i och för sig inte är så klokt, då vi under de kommande dagarna drar på oss ett nytt projekt).. Men det skriver jag mer om sen, efter fredag då vi ska skriva kontrakt (avslöjande...)

 

I skrivande stund ligger lilleman och sover så sött, eftersom han har böjat göra morgon kring 7 tiden behöver han tydligen sova redan kl halv 11 på dagarna.. Och sen även en gång kring 3 tiden, vilket jag ska försöka ändra på snart eftersom han förhoppningsvis ska in på dagis i maj...

 

Igår var det förresten 1 vecka sedan olyckan med lilla BMWn ägde rum. Jag var på väg till bilprovningen, och eftersom man inte får in en bilbarnstol i bilen åkte jag först med forden till svärfars och lämnade lilleman där. Sen begav jag mig till Johans arbete och bytte bil till BMWn, som inte hade någon värme och i ena framlyktan hade det kommit in vatten som frusit till is. Som tur var hade Johan hunnit fixa det, så det kändes väl ändå som att bilen hade en liten chans att gå igenom besiktningen. Jag åkte till statoil och köpte mig en skinkbaguette till lunch, och körde sen mot Norsjö där vi har närmsta bilprovning.

Jag kör av erfarenhet alltid väldigt lugnt med lilla BMWn, eftersom den är bakhjulsdriven och det är många gånger jag råkat få sladd med den. Så jag låg väl runt 70 km/h när jag kom till en kurva, där mötte jag en bil och tryckte lite försiktigt på bromspedalen men eftersom jag precis hade hamnat ute i lössnön sladdade bilen till istället.

Jag hann inte tänka mer, utan innan jag visste ordet av hängde jag upp och ner och såg en av mammas plasthandskar ligga på taket (vilket jag först trodde var golvet). Det enda jag kommer ihåg från själva snurrningen och volten är att jag såg en gurka från baguetten flyga förbi, och när jag krupit ut genom det krossade fönstret på passagerardörren märkte jag att håret var insmetat med skinkröra... 

Jag hade ju verkligen en kollosal tur, som missade de mötande bilarna! Det stannade två familjer som så snällt hjälpte mig att flytta på bilen som halvt låg på vägen, och skjutsade mig sen till akuten i Malå..

De enda synliga skadorna jag har efter olyckan är ett litet skrapsår på knät och ett blåmärke på magen.

Det som varit jobbigast är den psykiska biten, men det har börjat lossna nu. Det känns så klart skakigt att möta bilar i högersvängar nu för tiden, men det lär det nog göra ett tag.

Jag är bara så otroligt glad att Vilgot inte var med!

Idag är andra dagen nu på raken som bjudit på kanonväder! Eftersom vi hade för fullt upp här hemma igår, hann vi tyvärr inte ut och passade istället på att vara ute en extra lång stund i det vackra vädret idag.

Den här dagen har därför sprungit iväg väldigt fort, och vi har faktiskt inte hunnit göra så mycket mer.. Jag ska försöka hinna göra ännu ett storkok av mat till lilleman, igår blev det köttfärslimpa och dagens rätt består av torsk och potatis. 

 

Frå att helt ha ratat gåvagnen till att inte vilja göra något annat! Nu är det verkligen full rulle här hemma, och det går väldigt fort när lilleman väl har fått upp farten. Det gäller att passa alla nya möbler.. :)

 

Alla hjärtans dag idag, och jag och Johan har tagit ut en dubbeldag tillsammans.. Det är kul att vara hemma med Vilgot själv om dagarna, men det är helt klart skönare när även Johan är hemma. Det blir inte lika fullt upp för mig, fast hittils har han mest suttit i telefonen under morgonen.. Han har ju lånat sig en smartphone och är faktiskt mot all förmodan helt besatt i den, så nu har han gått och blivit mobilnörden i denna familj..

Alla hjärtans dag gåvor då? Jag var ju tvungen att köpa en liten grej åt Johan i Luleå, och har inte helt överraskande kanske redan givit honom den... Flera små gummisaker i en liten låda, mer säger jag inte... :)

 

Nä, nu verkar Johan färdig med telefonpratandet så nu ska vi ut och greja lite i snön..

Jag ansökte om föräldrapenning bara fram till den 15e denna månad, eftersom vi har tänkt ta ut några dubbeldagar jag och Johan. Nu blev det bestämt att han ska vara ledig på torsdag (alltså den 14e) och därför försökte jag ringa försäkringskassan nu på morgonen för att ändra mina dagar. Jag blev inte direkt glatt överraskad när det visades sig att jag bara låg nummer 376 i kön, 30 minuters väntetid.. Jippie!! Då är det ju tur att man kan välja återuppringning, så nu sitter jag och väntar på samtal från dem medan lilleman ligger och sover.

Han bestämte sig för att vakna kl 5 imorse och efter det vet jag inte hur mycket han har sovit, men han har inte snålat på gäspningar och gnuggningar i ögonen nu på morgon. Efter badet imorse har det i princip bara varit grin och gnäll, därför fick det bli en tidig sovstund för honom..

 

I övrigt är det lugnt och skönt här hemma, hoppas på att matgruppen kommer från EM idag, nu har jag väntat tillräckligt länge tycker jag.. Det är alltid skoj med lite förändring, och köp av nya möbler.. synd bara att det ska kosta också :)

 

Någon som funderar på sotaryrket :)

 

Imorse kände jag nog både jag och Vilgot att vi var urtråkade här hemma, så vi tog gamle seaten och begav oss till Bjurträsk, Norsjö där höggravida Malin och hennes familj har sin boning. Åh, jag kan inte ljuga och säga att jag inte blev en aning gravidsugen igen. Det ser ju så otroligt mysigt ut med stormagen, men samtidigt hoppar jag gärna över halsbrännan, den dåliga konditionen, foglossningar med mera.. Fast nog saknar man allt de mysiga sparkarna där inne ifrån magen... :) 

Vi blev varandes i Bjur några timmar, och det märktes verkligen på lilleman att han stortrivdes bland alla för han, okända leksaker.

 

Måste ju även lägga in en liten skrytbild, på denna fina sak :)

 

Har hunnit med en hel del de senaste dagarna. Jag fick lite hemlängtan och bestämte mig för att ta med lillen på roadtrip till Vindeln (vilket han vid det här laget är van vid). Efter en hemmakväll hos mina kära päron på onsdagen vistades vi i Umestan under torsdagen, och hälsade på Vilgots ena Gudmor Louise. Åt god hemmagjord middag, och en hel del "skitsnack" hann det väl också bli,

På fredagen kom fina Linnéa och hennes underbara dotter förbi, och Vilgot sken upp direkt, och började sträcka sig efter hennes långa hår. Det blev så klart en hel del bus, och även några tårar då lillan absolut skulle ha lillemans tutte och ingen annan! Hon passade också på att skjutsa omkring vilgot i gåvagnen, vilket roade dem åtminstone en liten stund. Fika gjorde vi sen, på Vindelns nya café och provade där en underlig smörgås som tydligen varit med i mackSM, innehållande av Salta chips, rökt vindelskinka, lingonvinegrett, västerbottens ost och sallad. Blev förvånad över hur bra allt passade ihop!

Efter en trevlig pratstund i Vindeln begav vi oss mot Lycksele, där vi blev varmt bemötta av Vilgots andra Gudmor, Frida och alla hennes fina bihang förstås. Även där blev det fika och några ordbyten, innan vi tillslut tog forden och åkte hem, till disk och städning... Men, det är väl sånt man får vänta sig när man lämnar gubben ensam hemma, och dessutom så har han ju varit förkyld, och alla vet vi hur okapabla män är då dom ligger i "dödsförkylningar".  Haha, nej jag ska inte klanka ner på min fina karl, han har faktiskt hunnit göra klar vår skoterpulka medans vi varit på vift, så nu inväntar vi bara lite mindre minusgrader!

 

mammas näsa är en av dem bästa! :)

PUSS!

Jag är fullt medveten om att jag har varit fruktansvärt dålig på att blogga den senaste tiden, men jag måste faktiskt få skylla på tidsbristen. Det är minst ut sagt ett heltidsjobb att vara mammaledig, fram för allt de senaste dagarna då Vilgot har dragit på sig en jobbig förkylning. Då är det mamma som gäller hela tiden, nu har han gått och lagt sig och jag hoppas innerligen att han får sova till sig ordentligt så hanblir piggare.. 

Jag, Johan och några kompisar ska nämligen bege oss till Luleå och hotellvistelse imorgon, och lilleman ska därför vara hos farfars.. Det känns egentligen fel att lämna en snörvlig pojke, men de sägs vara en gnutta förkylda även de så smittan behöver man kanske inte vara orolig över... Det blir mina första nätter utan lilleman, vilket blir spännande... 

Jag hoppas på att vi får samla krafter nu och bli som nya människor efter helgen. Man behöver verkligen en liten stund ensamma tillsammans, klart vi kommer att längta till vår sötunge, men det är nog bara nyttigt.

 

Det blir bowling och bio imorgon, och shopping på Lulestan under lördagen.. Då får vi se om bowlingtakterna sitter kvar, jag har faktiskt gått och smygtränat lite på stegen här hemma. Jag är såklart ringrostig, men det blir kul ändå!

 

Nu ska det bli middag!!

 

 

Ja, jag fick ett sånt där typiskt "Sofia-il" i fredags på väg hem från svärfars, och tänkte att nu ska jag måla köket! Visst, det var väl ganska mysigt från första början, men för mig var det mest sommarstugekänsla över det. Johan och hans förra flickvän flyttade in i huset för ca 9 år sen, och började renovera så som dom ville ha det. Sen jag flyttade in har jag och Johan gjort om det mesta till vår stil, och nu var det bara köket och hallen på nedervåningen kvar. (Och förstås lite av renoveringen uppe, som förhoppningsvis blir klart till våren)

 

Nu är köket iallafall färdigt, eller nästan... Det är svårt att sluta när man väl har börjat, så nu har vi bestämt att måla om skåpluckorna igen, till grått. Men det blir nog inte förrän till sommaren kanske..

 

 

Här hemma i storhult hade vi en helg fylld av renovering och ännu mer renovering, medan lilleman var och busade med farmor och farfar. Nu är hallen på övervåningen näst intill färdig, bara lister och nytt tak som saknas. Nästa rum är det betydligt mer jobb på, men det får ta den tid det tar. Huvudsaken att det går framåt iallafall.

 

Igår hade jag fullt upp med lite småfix här i huset, så idag har jag tänkt unna mig lite dollarshopping i Arvidsjaur och förhoppningsvis hittar jag något roligt att pynta väggarna med. Jag ska även iväg på körövning ikväll, vilket blir intressant med min hesa hals, men det går säkert med lite uppsjungning! 

 

Det blev en kort uppdatering idag, lägger in lite bilder någon annan dag. Nu iväg till badrummet och göra sig iordning!