Imorgon ska jag äntligen få mumsa i mig årets första julmat! Jag är naturligtvis medveten om att att några av mina tappade kilon kommer att dyka upp igen, men det är det nog värt.. Jag läste förresten en artikel om hur ett julbord på smartaste sätt ska förtäras, så jag får ta med mig de kunskaperna när vi ska på julbord med jobbet imorgon.. Man ska äta sakta och lite åt gången, och helst så ska maten hämtas i 10 omgångar. Och du ska absolut inte kommentera hur dina grannar äter, det är deras ensak! ;)
I övrigt är det som lugnt här hemma; lilleman har nyvaknat från sin tupplur och har nu fullt upp med att leta efter intressanta saker längs golvet (däribland julklappar).. Vi ska även snart iväg till Malå en sväng, på jobbet och öva lite julsånger tillsammans med kollegerna.
Alltså mitt mål var att åtminstone gå ner till 81 kg till jul, vilket inte alls verkar gå vägen.. Jag hade en riktig frossar helg förra helgen, som resulterade i hela 2 kilos uppgång! Man känner sig verkligen skitzofren vissa dagar, då man ena stunden vräker i sig en massa godsaker för att efteråt få dåligt samvete och kasta det resterande i soptunnan..
Hur som helst misslyckades jag med att gå ner de 2 kilona igen, och hade 3 hekto kvar till 83,5 kg, vilket var vikten innan frossarhelgen... Det gjotde mig givetvis deprimerad, och fick mig att frossa även denna helg! Usch, så fruktansvärt komplicerat och psykiskt krävande det ska vara att gå ner i vikt..
Jag måste försöka skärpa mig igen! Trots allt vet jag hur lyckan känns när man kommer i kläder man inte kunnat ha på länge, och alla positiva, snälla kommentarer från människor runt omkring..
Jag vill dessutom tacka alla ni som stöttar mig, och kommenterar min förändring, det är inte säkert att jag tackar ordentligt mycket när jag hör dem, men jag har väldigt svårt att ta åt mig positiv kritik..
Det värmer hur som helst i hjärtat!!
Lägger in några hemska bilder från när jag vägde som mest (bortsett från graviditeten förstås)...
Ca 106 kg stod vågen på när jag såg ut såhär... (usch.. Jag hann aldrig riktigt förstå att det var såhär illa)
Ska börja med att be om ursäkt för de dåliga bilderna igår, men de är tagna på mobilen vars kamera inte är superbra..
Lägger hur som helst in lite bilder även idag, som är tagna med vanliga kameran...
Vilgot har nu kommit på att han helt ska släppa taget när han ställt sig upp mot någonting, vilket resulterar i en flygande mamma, och faktiskt Vilgots första blåmärke på benet vilket jag absolut inte tror blir det sista...
Han har även börjat krypa betydligt fortare nu, så den enda lugna stunden nu för tiden är då lilleman sover.. Meen det ska ju givetvis vara fart på barnen, annars är det något som är fel.
Idag har vi en relativt lugn dag här ute i skogen, förutom ett litet arbetspass i afton som består av pyssel och fika, så det ska nog gå bra...
Lilleman i full fart..
Klättra på mamma är skoj!
.. men att klätta på mammas crosstrainer är ännu roligare..
äntligen! har min julkänsla kommit att infinna sig i min kropp. ikväll när vi i kören stod och sjöng nu tändas tusen juleljus tillsammans med publiken blev jag alldeles varm i kroppen, av jul! åh, va skönt :-) nu får julen komma!
Ja, snart är det julafton och jag fattar inte var julkänslan har tagit vägen?! Julmusiken spelas för fullt på cd spelaren, men det verkar inte spela någon roll. Huset är överdröst med julpynt, och ugnen har gått varm flera dagar nu av julbak, men jag har ändå inte fått in den här mysiga känslan av jul ännu. Nu är visserligen inte granen inne och pyntat än, så jag får hoppas att det hjälper. Det brukar alltid kännas speciellt i magen när man får lägga in klapparna under den fina julgranen, Nu blir det dock en plastgran i år eftersom vi har en krypande/stående liten kille som älskar att dra i saker, men då slipper man i och för sig detta ständiga dammsugande som brukar bli av barriga granar.
Vi har alltså snart jul, och jag tycker att tiden bara rusar iväg vilket man även märker på lillemans framgångar.
Han började hasa sig framåt för några veckor sedan, och sen nästa dag kunde han sätta sig upp helt själv. På kvällen samma dag kröp han, och efter ytterligare någon dag började han ställa sig upp efter saker. Nu kan han gå med gåvagnen själv en bit, och han har även börjat småprata. Det är visserligen svårt att urskilja orden, men det är nog inte långt borta innan vi förstår honom. Hoppas bara att han lyssnar på oss också... Jag tror faktiskt han förstår på vårt tonläge när han inte får röra eller göra vissa saker, men det verkar ändå vara så svårt att låta bli. Som Johans kontrabas tillexempel, där han råkade pilla lös strängen så den hoppade av stallet. Varje gång han är där och pillar blundar han, eftersom han nog vet att det kan hända något obehagligt, men det går ju ändå inte att låta bli! Ja, man blir nog aldrig klok på de små liven, och de är ju så fruktansvärt söta fast de gör saker som de egentligen inte borde ibland.. Jag är dessutom ganska hundra på att han kommer bli en riktig buse när han blir äldre, och det lär bli många skrapsår och blåmärken, men det får man väl bjuda på.. Barn ska ju få vara barn!
Nu har lilleman vaknat ur sin skönhetssömn, så nu går bloggtiden ut...
här i storhult har vi haft en mysig helg med storstadsbesök. Vilgot gudmor Louise har nämligen gjort oss sällskap, vilket har varit jätte roligt både för mig och Vilgot. jag tycker mig verkligen behöva lite kvinnoråd och skitsnack ibland! nu har jag fått nya krafter, vilket kan behövas då jag och Lilleman åker till adak för lite arbete i afton. om man nu kan kalla pyssel, lek och fika för jobb ;-) en sån här sötnos har jag :-)
Jag och Vilgot åkte till Annica i Adak idag för lite julbak. För mig blev det knäck och banankaka av juldoft, och lilleman fick låna en leksaksfisk som han verkade vara väldigt förtjust i. Efter ca 3 timmars julbakande tog vi på oss ytterkläderna och begav oss igen. När jag tog ut lilleman från bilen tyckte jag att han pinglade ovanligt mycket, men tänkte inte mer på det. Väl inne i värmen, började jag ta av honom overallen och när han fick ur armen från ena ärmen ploppade leksaksfisken ut! Chockad blev jag, men lilleman verkar väldigt nöjd med sin "nya" leksak. Han har sprungit omkring i huset med gåstolen och lekt med fisken hela aftonen, så det var nog ett bra fynd..
Jag undrar bara vem som har lärt honom dessa kleptomanfasoner?
Jag köpte med en cola igår efter körövningen för att inte somna i bilen, och glömde den såklart ute i bilen inatt. Imorse blev jag väldigt sugen på nånting och kom då på att jag hade colan kvar i bilen, så jag kutade ut för att hämta den. Nu vid lunchtid hade den stått inne några timmar, och jag tänkte att lite av drickan borde ju ha tinat så jag öppnade den försiktigt... Pssssst! Sen var vårt kök colaindränkt, och jag hade en väldigt lycklig vovve som kom insnubblandes och började sörpla i sig. Ja, ibland hinner inte hjärnan vara med helt enkelt..
Alltså jag drömde en sån konstig dröm inatt, eller kring 3 tiden då jag gått och lagt mig inne hos Vilgot som absolut skulle göra morgon kl 3 imorse. Ja iallafall, jag var dotter till en av de världens värsta gangstrar och han skulle gifta bort mig med min släkting. Jag kommer inte ihåg så mycket mer, men vi var italienare hela bunten och jag var otroligt snygg!.....
Ja ja, tillbaka till verkligheten. När jag vaknade var det fruktansvärt kallt, nog för att termometern stod på 19,6 inne men det är kallt för mig! (Ute är det för övrigt ca 22 grader kallt för tillfället) Så det bar iväg ner till källaren med raska steg för att tända på i pannan.
Annars har jag och Vilgot en slappardag idag, iallafall en av oss. Jag ska passa på att göra lite pureér och kanske någon kaka om jag har tid, sen ikväll är det körövning som gäller. Jag måste verkligen träna hårt, om jag ska kunna bidra med nånting på julkonserten den 15e dec..
Iväg till spisen för matlagning!
Jag bara måste få lägga upp en jättefin bild på min käre son, som Frida Folkesson har tagit.! <3
Idag har julkänslan verkligen satt sig i mig. Jag har nämligen slagit på stort och gått med i kyrkokören, för att få lite egentid med något jag tycker är kul. Eftersom det är första advent idag var kören med och sjöng i kyrkan, tillsammans med barntimmebarnen vilket var otroligt mysigt! Just det här med att få vara med och sjunga julsånger i en stor lokal med fin akustik, mycket trevligt folk och ljus som brinner.
Vid kyrkkaffet fick jag dessutom höra att jag ser amerikansk ut, en väldigt ovanlig komplimang måste jag säga men jag tog det givetvist positivt. Sen blev det lite skitsnack med mina arbetskollegor, vilket verkligen är behövligt någon gång då och då, och slippa prata "bebisspråk" hela tiden vilket såklart även det har sin charm ibland.
När jag kom hem möttes jag av två trötta pojkar, varav åtminstone en av dem blev glad över att se mig igen.
Det blev en tidig middag eftersom jag var helt utsvulten, och passade på att lyxa till det med taco, muuums! Man måste ju få unna sig nånting gott ibland (eller ungefär varannan dag).
Nu har jag en lilleman som kryper omkring i sitt rum och dregglar på golvet, jag undrar om det möjligtvis är någon tand på gång? Det får tiden utvisa. Han har även lärt sig att sätta sig upp själv nu, han är duktig min lilla ängel!
Jag lägger upp lite bilduppdatering, eftersom det var hela 2 dagar sen jag skrev sist! Fy på mig.. :)
Det tillkommer saker allt eftersom..
En trött och en pigg.
Det ser kanske inte så fint ut än, men snart är även hallen klar.
Jag hittade dessa "mysiga" sockar igår när jag rensade garderoben.
Är en glad och skrattfrisk mamma från de mörkaste skogarna i Norrland.
Min kära familj består av sambon Johan och sonen Vilgot, född i april 2012. För tillfället är vi bosatta i ett hus vackert beläget i Storhult, utanför Malå.
Jobbar som barn- och ungdomsledare i Malå församling tillsammans med min kollega Malin.
en sån här sötnos har jag :-)
