sofialindfors

Att ta det där första steget med att gå ner i vikt, är egentligen ganska enkelt.. Man lägger upp en plan på hur man ska äta, och börjar träna lite. Varje vecka går man ner något kilo och man är jättelycklig! Tills man får tillbaka det förbaskade godissuget igen. En godis gör väl ingenting? En liten glass på 200 kcal är väl inget som förstör? Meeen, har man väl börjat igen, då är det kört.. Jag och Johan var så otroligt duktiga i 2 månader, åt inget godis eller chips på helgerna. Jag stod till och med emot fikabröd på bjudningar ibland, men för ett par veckor sedan tog det stopp. Kom på mig själv att jag ätit godis varje dag i förra veckan, trots att det inte var i mängder så är det en otroligt ful ovana. Det är väl inte konstigt att jag stannat upp i vikten??! 

 

Jag har funderat, och tycker att man borde sätta en åldersgräns på godis, eller iallafall chipspåsar. Jag vill inte att mina barn ska handla upp vecko eller månadspengen bara på godis! Visst ska man ha en dag i veckan då godis är tillåtet, men då kan vi föräldrar handla det så får barnen spara sina pengar till något de verkligen vill ha och kanske behöver.. Blir så lätt att man hamnar i ett sockerberoende och har du redan som barn börjat bli överviktig, är det nästintill omöjligt att bryta det sen.. 

 

Varje gång jag är på affären går jag till godishyllan, och tar oftast upp en marabou chokladkaka i handen. "hmm, vad gott det hade varit med choklad, men är det verkligen värt det?" Chokladen tar ju fort slut, och sen står man där och har vräkt i sig minst 500 kcal i onödan..

Egentligen behöver vi väl inte ens svälja godiset, man kanske skulle stoppa den i munnen, smaska på den en stund och sen spotta ut?